Let's delay our misery

Tisdag..
Förljde mot min vilja med till min mormor idag. Jag tycker inte illa om henne alls, men det kommer låta så av texten.
Vi pratade om hoten och grejs som hade varit i skolan, i typ 5 sec sen var det inge mer med det. Det fick en att känna sig sådär liten och obetydlig som bara människor man tycker om och bryr sig om lyckas med. Jag vet inte känns så med min släkt. Vad man än gör. Hitta botemedlet mot cancer, so what? Är ju fortfarande Milla. Nej usch. Jag älskar min släkt, men känner mig värdelös in front of them.. Lix de är smarta och har toppbetyg perfekt närvaro i skolan och allt det där som räknas. Vad har jag? inga betyg som ens är värda att nämna, skolnärvaro? hah u wish :D dum som ett spån. Det jag har som räknas är ... inget av det där. Jag hatar det. Tänk om det någon gång skulle gå bra för mig i skolan? lix fan vad glad jag skulle vara.. men nej. åh! fuck it. Jag pallar inte bry mig om det längre. Nersupen tonåring är väl ändå en karriär? ;D xD

man, sen jag såg dig har jag drömt sånna mysko drömmar.. Jag vill inte ha något med dig att göra. Snälla försvin? Det funkar inte. Du finns där i drömmarna men du växlar mellan två helt olika personer. Jag vill inte tänka/drömma om er. Det är inge bra. Inge bra alls. Jag måste sluta. Nu. *bryt*

Kommentarer
Postat av: Jessiejoystick

du är inte dum, du är smart på det unika sättet som nästan ingen är. EQ. vem som helst (typ 0.o) kan memorera en text, lära sig några namn och årtal. men du vet så mkt innom dig... "fattamkt" :P men alltså... du kan se, och förstå. alla andra måste lära sig. 'hurdumtdethäränlåter-ärdetenkomplimang* =D

2009-04-10 @ 03:32:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0