Träffade Milla Therese och Veronika på stan idag, vi var och la blommer på olycksplatsen. Det måste ha varit bland de jobbigaste jag någonsin har gjort. Fan så man bölade. Alla bilder texter och blommer. Allt det där. Jag har så mycket känslor, och jag vet jag var ingen nära vän. Så det känns drygt att reagera såhär. Men vi i klassen och jag kommer sakna dig så grymt. Kan inte fatta att du är borta, snälla glada roliga Sara. Det känns ofattbart, som att man ska vakna upp en dag och förstå att man har drömt. Men det är väl för att vi inte träffar många från klassen och så på sommarlovet. Men det är hemskt. Kroppen har lagt ner.
Och ja, ang texten igår *densista* så var det bara jag och min nya bundis dödsångest.
Jag vill lägga mig någonstans och bara vara.
Jag känner så enormt för hennes närmsta.
Jag vill inte ens tänka mig in i den situationen. Jag skulle inte klara mig utan tex Jessie *för er som inte vet så bästa vän*
Jag orkar inte ens tänka den tanken klart, det blir för jobbigt.
Jag kan inte sluta tänka på hur dom mår.
Att du är borta. Jag har en bild i huvudet på dig. Du var så fin, ung, Du hade inte ens fyllt 18. Livet är så orättvisst.
Vi kommer sakna dig nå så enormt <3

Tack Veronika oxå för allt igår. <3

Mormor skjutsade in mig idag till sala då. Sen hämtade vi upp syrrorna och drog hem till henne. Skönt att ha något att göra.
Sen så kom Jessie över, var jätteskönt att ha någon att prata med. Både om det som hade hänt och allt annat. det betydde <3 :)
Sen när Jessie drog så kollade jag och syrrorna på en massa film och gick med älsklingsMini.

Det är så många just nu jag vill slå in huvudet på.

Ångesten biter tag i en och vill inte släppa.