sitter och hör simple plan i bakgrunden (tror annika spelar) det får mig att tänka på oss. på hur nära vi stod varann förut, visst vi är fortfarande nära.men hur vi stod upp för varann hela tiden varje dag när somhelst. eller när vi bara satt på msn och skickade låttexter. och när vi satt där i källarn och var allmänt deprimerade men lyckliga för vi visste att vi alltid skulle ha varandra. jag saknar den tiden då det var vi mot världen. när ingen kunde störta oss. vi var obesegrbara, visst det är vi ju fortfarande ;) men jag kan ändå inte låta bli att sakna hur när vi stod varandra. och jag hatar att vi har glidit ifrån varann.  jag saknar oss <3 måste säga att hur förjävlig än åttan var. så var den och nian de lyckligaste åren i mitt liv.  ni är perfekta både då och nu, och jag är lycklig att jag ens har fått känna er :D Jag älskar er som vänner och det kommer jag alltid att göra. och ja ni får tycka jag är töntig, men utan ert stöd ja, vem vet. ´ni vet även vilka ni är. men vi är fortfarande lika bäst som vi alltid har vart ;D <3

du vet hur svårt sånt är för mig att skriva. du kunde inte skriva nåt tillbaka. så uppenbart att du inte bryr dig längre. det framstår väldigt väl i texten att du är träffad. men nej, du har ett nytt liv med ya vänner och jag passar inte där. du har gjort ditt val. men jag kommer alltid älska dig som den vän du var en gång, och hoppas att det bara är tillfälligt. för jag vill inte förlora dig du betyder mer än du vet och tror. men ja, det är ditt val.
jag ber väl om ursäkt..