''I don't know what's worth fighting for
Or why I have to scream
I don't know why I instigate
and say what I don't mean
I don't know how I got this way
I know it's not all right
So I'm breaking the habit''

passar så sjukt bra in på mig och mina raseriutbrott. dom har försämras igen.. så om jag säger nåt när jag är sur så är det 99% säkert att det inte stämmer med vad jag egentligen tkr, om det är nå taskigt om en person eller så..

Jeffe på bilden. foto och edit by mig då..

sitter och hör simple plan i bakgrunden (tror annika spelar) det får mig att tänka på oss. på hur nära vi stod varann förut, visst vi är fortfarande nära.men hur vi stod upp för varann hela tiden varje dag när somhelst. eller när vi bara satt på msn och skickade låttexter. och när vi satt där i källarn och var allmänt deprimerade men lyckliga för vi visste att vi alltid skulle ha varandra. jag saknar den tiden då det var vi mot världen. när ingen kunde störta oss. vi var obesegrbara, visst det är vi ju fortfarande ;) men jag kan ändå inte låta bli att sakna hur när vi stod varandra. och jag hatar att vi har glidit ifrån varann.  jag saknar oss <3 måste säga att hur förjävlig än åttan var. så var den och nian de lyckligaste åren i mitt liv.  ni är perfekta både då och nu, och jag är lycklig att jag ens har fått känna er :D Jag älskar er som vänner och det kommer jag alltid att göra. och ja ni får tycka jag är töntig, men utan ert stöd ja, vem vet. ´ni vet även vilka ni är. men vi är fortfarande lika bäst som vi alltid har vart ;D <3

du vet hur svårt sånt är för mig att skriva. du kunde inte skriva nåt tillbaka. så uppenbart att du inte bryr dig längre. det framstår väldigt väl i texten att du är träffad. men nej, du har ett nytt liv med ya vänner och jag passar inte där. du har gjort ditt val. men jag kommer alltid älska dig som den vän du var en gång, och hoppas att det bara är tillfälligt. för jag vill inte förlora dig du betyder mer än du vet och tror. men ja, det är ditt val.
jag ber väl om ursäkt..

fått ångest över skolan idag, jag är så jävla dålig me't. jag kan verkligen inte sköta skolan. har fan aldrig klarat av det. jag är alltid hemma fast jag inte behöver, jag pluggar nästan aldrig till prov. eller gör uppgifter i tid. men jag vill fan inget hellre än att klara allt det där. men det funkar bara inte. det är så sjukt störigt.  jag vet inte ens varför jag gör så. sen när jag väl pluggar blir det oftast för mycket och då lägger jag bara av, får bara panik och stresskänslor och då kan jag inte göra nånting ist.  nej jag känner verkligen hur jag måste skärpa mig och ta tag i saker. jag har redan tre ign i slutbetyget, behöver inte bli fler.
aja, var meningen att det här inlägget skulle bli långt och verkligen förklara. men det kom inget när jag väl började skriva.. :P

grattis du var precis som de.. du lyckades krossa mig som de.. är du nöjd nu? du visste ju för fan nästan allt sånt där äckel, men ändå..
fyfan, jag skulle bara vilja åka ner till dig spöa skiten lägga dig i en kartong och skicka dig till kongo! allt var en lögn, exakt allt. that's it jag tänker ALDRIG göra om det här, jag får väl ta att dö med mina katter gammal ful och äcklig.
alla de där positiva sakerna du sa, allt du ville att jag skulle säga.. den kontakten vi hade, det var bara fejk.
åhhhhhh.
jättepatetisk emotext jag vet. lev med det.