Vart med trevligt folk hela dagen idag, men något stämmer ändå inte.
Känns som jag har återfått kontrollen, men tappat den nå så kolosalt.

Känner för att göra allt, men vill bara ligga kvar i sängen.
Jag vet inte hur jag ska känna, vad jag har rätt till att känna.

Känner bara kaoset, som är så närvarande så jag kan ta på det.
Känner det med hela min själ, med varje andetag.

Vad är rätt?
Jag vet inte längre.
Jag tappade allt längs vägen, det försvann.

Känner sånn fruktan över vad som kommer ske, men den enorma längtan efter en framtid.
En framtid som jag inte vill spendera såhär.

Jag vill ha din hjälp, ditt stöd.
Men jag vill klara mig utan.

Vill för första gången vara stark, överleva kaoset utan att ha sönder mer av mig.
Jag vill ha mig kvar efter allt.
Är det möjligt?
Eller har jag redan tappat för mycket?

Kan ingen berätta för mig hur jag ska känna?
Hur jag ska leva.
Leva rätt.
Le och vara glad.

Vill ha min trygghet tillbaka, den försvann för så länge sen.
Längtar efter tider som har varit, som inte går att få igen.

Längtar efter dig, din famn.
Där finner jag en liten trygghet, en trygghet som räcker för stunden.
Men jag behöver något mer.

Något som säger att världen inte rasar, att den kommer finnas kvar.
Att det är en trygg plats för mig att andas på.
Att jag klarar det här, klarar livet.

Jag är så rädd, rädd för allt.
Vill bara bort, glömma det som hänt.
Men vill inte lämna, inte lämna de som betyder allt.

Ta de med mig, gömma mig i ett hus någonstans.

Eller dra själv, bara tills jag har fått ordning på allt.
Packa väskan och bara fly.

Skulle man märka?
Märker ni?

Saker förändras, men jag vet inte längre till vad.

Jag vill ge upp, lägga mig ner någonstans och inte tänka mer.
Försvinna,

Kaoset, kaoset är här.
Det är totalt.
Kan inte andas.
Längtar bara bort.




Slippin Away - Sum 41







With Me - Sum 41

Tomaso <3