I don’t want to see, I don’t want to be,
I don’t wanna be anyone, anymore,
I don’t want to fake, I don’t want to break,
I don’t wanna say anything, anymore



jag vet helt ärligt inte längre.
har så mycket att vara glad över just nu.
Men jag orkar inte le.
Saknar * idag, saknar hur hans armar omfamnade en och tog bort allt ont..
saknaden av honom är otrolig. Eller det är inte saknaden av honom, utan det vi hade
Jag hade ärligt kunnat leva så resten av mitt liv.
det var sann kärlek. Fanns ingen del hos honom jag inte älskade.
jag vill hitta något sånt igen, någon som förstår mig.
Han förstod om jag låg tyst i en timme eller två, han låg bakom/brevid med armarna om mig.
Det är så det ska vara. Men han förstod även min barnsliga glädje för de minsta sakerna..
usch, har tänkt mer på det på sista tiden.. det gör så jävla ont.
men * är lycklig, det gör mig lycklig.
Men han betyder fortfarande mycket för mig, det kan jag inte förneka..
Nej usch.
Bakfylleångest.
Vill lägga mig ner i sängen, men förmår mig inte till det..
Avsaknaden av närhet kommer då..
Behöver ha någon där.

jag vill inte känna såhär längre.
Jag vill bli lycklig igen.
jag förstår inte ens varför jag skriver här.
inte direkt så att det gör någon skillnad..


Sometimes love
Feels like pain
And sometimes I wonder if it’s all the same
Sometimes life
Feels just like rain
Cause you never know
When it’s gonna fall down on you