Onsdag
rymden i en låda
tomma löften och ord ekar i tystnaden runt om mig.
detta är inget musiken ens klarar av att lösa.
hur ska man veta vad som är sant, vad som är riktigt?
vad betyder orden aldrig, lovar, alltid, sanning, älskar, lycklig?
jag har tappat bort betydelsen.
ord är ord, saknar betydelse.
Sanning är lögn, lögn är sanning
jag vet inte vilket som betyder vad.
Allt är ett virrvarr av ord, ord som jag inte vet vad de betyder
ord som jag inte förstår
ord som jag förstår men vägrar ta in
låt bli att prata
säga något alls
jag vet ändå inte vad dina ord betyder
..
Gör något som känns.
För just nu känner jag inget.
Jag är vilsen i mig själv och alla runt om.
Vem är jag?
Jag blev nog tappad efter vägen.
För det jag har blivit är inget jag vill vara.
Varför gör jag alltid fel?
Vet inte vad jag är, vem jag är.
Slå mig,förstör mig
Få mig att känna igen
...aldrig mer...
Det ilar i hela kroppen, vet inte hur jag ska placera den
Den här gången beror det på mig
Så måste det vara
Hur och varför skulle det annars ha skett?
Vem beror det på om det inte var jag?
Borde inte känna såhär!
Jag borde kunna hantera det
Hela situationen äcklar mig
Vet inte hur jag ska hantera den, vart jag ska sätta mina känslor
Är det jag som reagerar fel?
Är det jag som sände fel signaler?
Var det jag?
Vill inte känna såhär, vara offret
Nya svår placerade känslor...
"Ditt hjärta måste gå sönder och sömnlösa nätter och tårar väntar.
Ditt hjärta måste gå sönder och att blunda och ducka hjälper inte nu.
Men efter regn kommer alltid sol och smärtan gör att du känner att du lever.
För alla hjärtan måste gå sönder ibland.."
Jag har gett upp.
Jag tänker inte längre spela detta spel.
Lies, I used to understand them
Så trött.
Trött på alla jävla lögner, dessa jäkla svek.
Trött på hur allt upprepar sig.
Rädd för att jag tillåter det.
Lögnerna äter upp mig inifrån, trasar sönder mig.
Mig och min själ.
Jag gick sönder redan förra gången.
Så ni behöver inte försöka en gång till.
Jag går nog inte att laga efter det här.
Min tillit är förstörd, det enda jag ser är lögner och svek.
Jag ser er i ögonen, ni ljugermig upp i ansiktet.
Även sanningen är en lögn.
En lögn som jag måste leva i, ta varje andetag med.
Jag har tröttnat, på riktigt denna gång.
Vet inte hur länge till jag står ut.
Jag vill kunna se saningen igen, tro på den.
Lita på de ord folk säger till mig, att de inte är tomma.
Men ni gör det för svårt, ni hade sönder det för länge sedan
Kkaos
Vart med trevligt folk hela dagen idag, men något stämmer ändå inte.
Känns som jag har återfått kontrollen, men tappat den nå så kolosalt.
Känner för att göra allt, men vill bara ligga kvar i sängen.
Jag vet inte hur jag ska känna, vad jag har rätt till att känna.
Känner bara kaoset, som är så närvarande så jag kan ta på det.
Känner det med hela min själ, med varje andetag.
Vad är rätt?
Jag vet inte längre.
Jag tappade allt längs vägen, det försvann.
Känner sånn fruktan över vad som kommer ske, men den enorma längtan efter en framtid.
En framtid som jag inte vill spendera såhär.
Jag vill ha din hjälp, ditt stöd.
Men jag vill klara mig utan.
Vill för första gången vara stark, överleva kaoset utan att ha sönder mer av mig.
Jag vill ha mig kvar efter allt.
Är det möjligt?
Eller har jag redan tappat för mycket?
Kan ingen berätta för mig hur jag ska känna?
Hur jag ska leva.
Leva rätt.
Le och vara glad.
Vill ha min trygghet tillbaka, den försvann för så länge sen.
Längtar efter tider som har varit, som inte går att få igen.
Längtar efter dig, din famn.
Där finner jag en liten trygghet, en trygghet som räcker för stunden.
Men jag behöver något mer.
Något som säger att världen inte rasar, att den kommer finnas kvar.
Att det är en trygg plats för mig att andas på.
Att jag klarar det här, klarar livet.
Jag är så rädd, rädd för allt.
Vill bara bort, glömma det som hänt.
Men vill inte lämna, inte lämna de som betyder allt.
Ta de med mig, gömma mig i ett hus någonstans.
Eller dra själv, bara tills jag har fått ordning på allt.
Packa väskan och bara fly.
Skulle man märka?
Märker ni?
Saker förändras, men jag vet inte längre till vad.
Jag vill ge upp, lägga mig ner någonstans och inte tänka mer.
Försvinna,
Kaoset, kaoset är här.
Det är totalt.
Kan inte andas.
Längtar bara bort.
Slippin Away - Sum 41
With Me - Sum 41
Tomaso <3
Var inte där.
gör mig inte glad.
låt mig vara.
låt inte bekymrad när du hör att jag gråter.
låtsas inte om det.
prata om väder, fråga inte vad det är.
bry dig inte om mig.
du gör det för svårt.
gör mig inte glad, låt mig få misstro
låt inte din röst och dina ord värma och göra mig lycklig..
jag orkar inte bli besviken gång på gång.
mwiieep
Tänkte göra något som det känns som att jag inte har gjort på evigheter.. Uppdatera lite texter :P Nej men hittade dessa i ett gammalt block, dags för de att komma därifrån :P vet inte ens hur gamla de är xD
Om jag ler varje gång jag hör ditt namn, är det kärlek?
Om jag blir glad varje gång vi pratar, är det kärlek?
Om jag drömmer om dig på nätterna, är det kärlek?
Om jag bara vill vara dig nära, är det kärlek?
Du finns redan i mina tankar,
det har du gjort länge
Men betyder det att du även finns i mitt hjärta?
Luften känns tunnare nu utan dig vid min sida
Det är svårare att andas utan dig
Svårare att leva
Jag väntar på att få se ditt leende vackra ansikte i korridorren
Jag saknar våra samtal utan mening
Allt är annorlunda nu
Jag behöver dig
Jag saknar dig..
Jag kan inte låta bli att önska att du var här
Jag vill inte, men jag gör det ändå
Jag vet inte varför
Jag har ingen andledning eller något sådant
Du har bara växt i mina ögon den senaste tiden
Jag vill höra dig skratta, se dig le
Jag vill torka dina tårar
Vill vara dig nära..
Men detta, kommer aldrig att ske..
mwiiip, tvätta tattoo'n, ladda mobilen sooooova!
jag saknar dig.. <3
Löftet om imorgon
Klockan är inte så mycket
Men här ligger jag redo för att sova
Men det är en plats ledig brevid mig
En plats jag hoppas på ska bli din
Jag vill inte ha ett löfte om en evighet
Bara om imorgon
Att du finns kvar, jag känner mig tom utan dig
Jag saknar känslan av din närhet
Din beröring
Saknar att smeka din kind
Att beröra dig överhuvudtaget
Saknar hur du får mig att må
Saknar att höra dina andetag
Att ha dig nära när sömnen kommer
Vill ha dig här när jag vaknar
Så jag vet att du lever
Att du inte bara var en del av min dröm
Risken finns ju alltid
Men det här känns som en risk värd att ta
Eh, för mycket tankar..
vill ha någon nära inatt
bara ha ett par armar om mig
något som gör en lugn
vill ha ett par ögon att se in i när jag vaknar
någons kind att smeka mjukt
känna tryggheten i dens andetag
få veta att man lever igen
För att världen kan äta bajs idag.
*ja jag är mogen*
Jag behöver en paus, en paus från den här hålan och livet här.
Behöver vara i stan med folk som gör min dag lättare <3
Tolka mig rätt, jag älskar min familj osv.
Och egentligen gillar jag att bo här ute, det är lugnt litet och mycket natur.
Men det är ju just det, de ligger i ödemarken och du är helt socialt isolerad.
Jag vet inte är kluven som fan.. Vill inget annat än flytta in till stan och ha mitt eget space, men vill ju inte lämna allt här. Fast efter körkortet blir det jobbsök och förhoppningsvis flytt :)
Det är dags nu, jag är fri från min fobi jag skulle nog klara av det.. dock kan jag varken tvätta eller laga mat. xD
äh jag vet inte, känns som långt fram.
men jag måste tänka framåt nu, jag kan inte fastna här.
känner press på mig att göra saker med mitt liv nu som: klara skolan, fixa jobb, pojkvän, KÖRKORT, bli något.
okey allt utom ett är logiskt. men den pressen vet jag vart den kommer från. men det är ingen press egentligen.
Men det är just det, pojkvän vill jag ha en?
Jag vill ha någon som förstår mig när jag bryter ihop eller blir sådär barnsligt lycklig, någon att hålla om om natten, kramas lite extra med. Någon som finns där, bara lite mer än en vän. Men behöver man en pojkvän till det egentligen?
Jag vet faktiskt inte, kan känna att jag har vänner som skulle kunna spendera en hel natt med att låta mig gråta och jag skulle göra desamma för de. Men det blir ju inte ett kärleksförhållande för det. Men visst, skulle vara skönt att ha någon att älska lite extra. Eller vakna upp brevid och smeka dess kind, jag vet inte skulle vara så skönt att ha någon samtidigt inte. Jag skrämmer bort de, de lessnar. Jag förstår de, jag står inte ut med mig själv hur ska någon annan kunna göra det? Jag vet inte samtidigt som jag skulle vilja ha någon så skrämmer det mig nå så fruktansvärt. Att behöva släppa in någon i mitt liv, låta den veta allt som pågår. Jag förstår att folk drar, det är inget konstigt med det. Jag förstår inte ens att jag inte har dragit än.. Nej men skrämmer inte det er? Att en annan människa ska släppas in så mycket i era liv så att den verkligen förstår er?
Fast jag vet inte det som skrämmer mig mest är nog ändå att bli lämnad, kvar ensam.. Att ha släppt in någon så pass för att den sedan ska sticka.. De drar alltid, så det är.. Att ha öppnat sig för en människa är läskigt nog, att den sedan ska veta allt när den har stuckit är ännu värre..
så personligt detta vart.. Nej men jag är som sagt kluven, skulle vara såå skönt att ha någon men ja..
usch känns som att jag kommer bli dömd nu xD menmen mina känslor/åsikter..
eh ja..
Sandviken imorgon det blir nice :)
fan vad långt det här vart, credz till den som pallade läsa..
Tanken på dig
Det är svårt att andas
någon håller ett snöre runt min hals
Det är svårt att tänka
syret börjar ta slut
Tanken på dig kväver mig
Trasigt kapitel
Det luktar konstigt
det luktar som du
Men det var länge sen du var nära
Länge sen våra blickar möttes
Vi har inte sagt ett ord
Men så många borde bli sagda
Vi är inte klara
Vi är ett trasigt kapitel
Det går att laga
om vi båda har viljan
Men viljan att bli hel saknas
Viljan hos båda oss
Vi borde prata, hjälpa varandra
Hålla våra löften
Jag tänker hålla mina
Hur tänker du?
Verklighet
Ibland känns du lite närmre
Inte lika mycket som en dröm
Känns som att du har varit en del av verkligheten
Att du faktiskt har varit här
Men du stannar i mina drömmar
Där du hör hemma
du funkar inte i denna verklighet
Men i drömmen, har du en egen
Ditt val
Så vacker du var idag
Du såg lycklig ut, det strålade om dig
Men det gör så ont att jag inte längre få smeka din kind
Dra fingrarna genom ditt hår
Skulle vilja känna värmen från dig en sista gång
Skulle vilja vara din igen
Men det går inte
vi är vänner nu
Men du finns i alla fall kvar i mitt liv
Det gör ont att jag inte får älska dig
Men du har gjort ditt val
Men OM du någon gång skulle ändra dig
Så vet du vart jag finns..
tolkat hur ni vill till vem ni vill.
jag bryr mig inte..
jag vet, och jag är den enda som behöver veta..
feels like dying..
Det känns som att jag dör
Dör lite mer för varje andetag
Jag kommer inte klara det här
Ångesten är så total
Så närvarande
Den river upp bröstet inifrån
Trasar sönder min själ
Det har kommit ikapp nu
allt jag har försökt glömma
Jag vet inte hur jag ska överleva alla dessa känslor
De är överväldigande
Jag vill inte känna någonting längre
Allt har blivit förstört..
typ gammal dikt
Somna lycklig
Vill känna dina andetag mot min nacke
Känna din kropp nära min
Vända mig om och kyssa dina läppar
Lägga mig i hörnet och smeka ditt bröst
Känna värmen från din hud
Känna närhet, känna din själ
Se in i dina blåa ögon, berätta att jag älskar dig
Ta din hand och fläta våra fingrar
Kyssa din kind och somna lycklig
even i have happy moments.
nej men jobbade på denna igår natt.
faktiskt nöjd.
det är så det ska vara, tror jag?..
hur som helst närheten innan man ska sova, finns det något bättre?
måste sluta skriva om sånt här, verkar ju helt jävla desperat..
Längtan efter närhet
Behöver en famn att krypa upp i
Behöver någons närhet
Varje andetag gör ont
Jag behöver närhet
Det spelar ingen roll i från vem
Så länge den är nära
Jag är trasig nu
Jag behöver någon som låter mig vara det
Samtidigt som den är nära
Behöver någons armar runt mig
Jag skiter i vems
Men jag klarar inte ensamheten nå mer..
Är det bara jag som ser att himmlen faller ner?
<'3
Usch, ensamheten omsluter en ikväll..
Alla känslor känns närmre, starkare.
Tystnaden är total.
Bara ljudet av tangenterna som bryter den.
Längtar efter lycka och värme
Längtar tillbaka
Det var länge sedan
Men jag var lyckliga då
Riktig flyga på rosa moln lycklig
Men som sagt det var länge sedan nu
Allt har ändrats, inget är som förr
Inte jag, inte du
Vet inte om jag ska skratta eller gråta
Jag saknar det
Men måste tänka framåt
Får inte fastna här.
Inte i denna värld
Jag vill ha den närheten igen.
Men den kommer inte tillbaka
Jag sumpade min chans, men jag kan leva med det
För du är lycklig igen
Du har fått känna lyckan
Jag avundas dig.
Ångesten kommer i vågor nu, tajtare än förr
Den kan vara i minuter, dagar eller veckor
Men det gör inget
Det är så det är menat att vara.
Livet är inte underbart
Man är ensam
Spelar ingen roll, du är ensam
Ingen kan göra något utom du
Det är en sorglig tanke
Men vad gör man
när man inte längre klarar ensamheten?
Inte kan hitta lyckan på egen hand
vart vänder man sig
Finns ingen som kan hjälpa
Vi fungerar inte så
Men en del av mig hoppas
Hoppas att man kan leva livet lycklig
Lycklig tillsammans
Men en del av mig vet
att det inte händer..
Fall
Taket är mycket högre upp idag
Det är en längre bit att falla
Men jag faller
Lite i taget
Lite mer för var dag som går
Snart har jag träffat botten
Undrar vad som händer då?
Hur livet fortsätter
eller om jag blir fast
Fast på botten med mina tankar
Fast i en evighet
"Ditt hjärta måste gå sönder och sömnlösa nätter och tårar väntar.
Ditt hjärta måste gå sönder och att blunda och ducka hjälper inte nu.
Men efter regn kommer alltid sol och smärtan gör att du känner att du lever.
För alla hjärtan måste gå sönder ibland.."
Jag har gett upp.
Jag tänker inte längre spela detta spel.
Så trött.
Trött på alla jävla lögner, dessa jäkla svek.
Trött på hur allt upprepar sig.
Rädd för att jag tillåter det.
Lögnerna äter upp mig inifrån, trasar sönder mig.
Mig och min själ.
Jag gick sönder redan förra gången.
Så ni behöver inte försöka en gång till.
Jag går nog inte att laga efter det här.
Min tillit är förstörd, det enda jag ser är lögner och svek.
Jag ser er i ögonen, ni ljugermig upp i ansiktet.
Även sanningen är en lögn.
En lögn som jag måste leva i, ta varje andetag med.
Jag har tröttnat, på riktigt denna gång.
Vet inte hur länge till jag står ut.
Jag vill kunna se saningen igen, tro på den.
Lita på de ord folk säger till mig, att de inte är tomma.
Men ni gör det för svårt, ni hade sönder det för länge sedan
Känns som jag har återfått kontrollen, men tappat den nå så kolosalt.
Känner för att göra allt, men vill bara ligga kvar i sängen.
Jag vet inte hur jag ska känna, vad jag har rätt till att känna.
Känner bara kaoset, som är så närvarande så jag kan ta på det.
Känner det med hela min själ, med varje andetag.
Vad är rätt?
Jag vet inte längre.
Jag tappade allt längs vägen, det försvann.
Känner sånn fruktan över vad som kommer ske, men den enorma längtan efter en framtid.
En framtid som jag inte vill spendera såhär.
Jag vill ha din hjälp, ditt stöd.
Men jag vill klara mig utan.
Vill för första gången vara stark, överleva kaoset utan att ha sönder mer av mig.
Jag vill ha mig kvar efter allt.
Är det möjligt?
Eller har jag redan tappat för mycket?
Kan ingen berätta för mig hur jag ska känna?
Hur jag ska leva.
Leva rätt.
Le och vara glad.
Vill ha min trygghet tillbaka, den försvann för så länge sen.
Längtar efter tider som har varit, som inte går att få igen.
Längtar efter dig, din famn.
Där finner jag en liten trygghet, en trygghet som räcker för stunden.
Men jag behöver något mer.
Något som säger att världen inte rasar, att den kommer finnas kvar.
Att det är en trygg plats för mig att andas på.
Att jag klarar det här, klarar livet.
Jag är så rädd, rädd för allt.
Vill bara bort, glömma det som hänt.
Men vill inte lämna, inte lämna de som betyder allt.
Ta de med mig, gömma mig i ett hus någonstans.
Eller dra själv, bara tills jag har fått ordning på allt.
Packa väskan och bara fly.
Skulle man märka?
Märker ni?
Saker förändras, men jag vet inte längre till vad.
Jag vill ge upp, lägga mig ner någonstans och inte tänka mer.
Försvinna,
Kaoset, kaoset är här.
Det är totalt.
Kan inte andas.
Längtar bara bort.
Slippin Away - Sum 41
With Me - Sum 41
Tomaso <3
låt mig vara.
låt inte bekymrad när du hör att jag gråter.
låtsas inte om det.
prata om väder, fråga inte vad det är.
bry dig inte om mig.
du gör det för svårt.
gör mig inte glad, låt mig få misstro
låt inte din röst och dina ord värma och göra mig lycklig..
jag orkar inte bli besviken gång på gång.
Om jag ler varje gång jag hör ditt namn, är det kärlek?
Om jag blir glad varje gång vi pratar, är det kärlek?
Om jag drömmer om dig på nätterna, är det kärlek?
Om jag bara vill vara dig nära, är det kärlek?
Du finns redan i mina tankar,
det har du gjort länge
Men betyder det att du även finns i mitt hjärta?
Luften känns tunnare nu utan dig vid min sida
Det är svårare att andas utan dig
Svårare att leva
Jag väntar på att få se ditt leende vackra ansikte i korridorren
Jag saknar våra samtal utan mening
Allt är annorlunda nu
Jag behöver dig
Jag saknar dig..
Jag kan inte låta bli att önska att du var här
Jag vill inte, men jag gör det ändå
Jag vet inte varför
Jag har ingen andledning eller något sådant
Du har bara växt i mina ögon den senaste tiden
Jag vill höra dig skratta, se dig le
Jag vill torka dina tårar
Vill vara dig nära..
Men detta, kommer aldrig att ske..
mwiiip, tvätta tattoo'n, ladda mobilen sooooova!
jag saknar dig.. <3
| Klockan är inte så mycket Men här ligger jag redo för att sova Men det är en plats ledig brevid mig En plats jag hoppas på ska bli din Jag vill inte ha ett löfte om en evighet Bara om imorgon Att du finns kvar, jag känner mig tom utan dig Jag saknar känslan av din närhet Din beröring Saknar att smeka din kind Att beröra dig överhuvudtaget Saknar hur du får mig att må Saknar att höra dina andetag Att ha dig nära när sömnen kommer Vill ha dig här när jag vaknar Så jag vet att du lever Att du inte bara var en del av min dröm Risken finns ju alltid Men det här känns som en risk värd att ta |
bara ha ett par armar om mig
något som gör en lugn
vill ha ett par ögon att se in i när jag vaknar
någons kind att smeka mjukt
känna tryggheten i dens andetag
få veta att man lever igen
För att världen kan äta bajs idag.
*ja jag är mogen*
Jag behöver en paus, en paus från den här hålan och livet här.
Behöver vara i stan med folk som gör min dag lättare <3
Tolka mig rätt, jag älskar min familj osv.
Och egentligen gillar jag att bo här ute, det är lugnt litet och mycket natur.
Men det är ju just det, de ligger i ödemarken och du är helt socialt isolerad.
Jag vet inte är kluven som fan.. Vill inget annat än flytta in till stan och ha mitt eget space, men vill ju inte lämna allt här. Fast efter körkortet blir det jobbsök och förhoppningsvis flytt :)
Det är dags nu, jag är fri från min fobi jag skulle nog klara av det.. dock kan jag varken tvätta eller laga mat. xD
äh jag vet inte, känns som långt fram.
men jag måste tänka framåt nu, jag kan inte fastna här.
känner press på mig att göra saker med mitt liv nu som: klara skolan, fixa jobb, pojkvän, KÖRKORT, bli något.
okey allt utom ett är logiskt. men den pressen vet jag vart den kommer från. men det är ingen press egentligen.
Men det är just det, pojkvän vill jag ha en?
Jag vill ha någon som förstår mig när jag bryter ihop eller blir sådär barnsligt lycklig, någon att hålla om om natten, kramas lite extra med. Någon som finns där, bara lite mer än en vän. Men behöver man en pojkvän till det egentligen?
Jag vet faktiskt inte, kan känna att jag har vänner som skulle kunna spendera en hel natt med att låta mig gråta och jag skulle göra desamma för de. Men det blir ju inte ett kärleksförhållande för det. Men visst, skulle vara skönt att ha någon att älska lite extra. Eller vakna upp brevid och smeka dess kind, jag vet inte skulle vara så skönt att ha någon samtidigt inte. Jag skrämmer bort de, de lessnar. Jag förstår de, jag står inte ut med mig själv hur ska någon annan kunna göra det? Jag vet inte samtidigt som jag skulle vilja ha någon så skrämmer det mig nå så fruktansvärt. Att behöva släppa in någon i mitt liv, låta den veta allt som pågår. Jag förstår att folk drar, det är inget konstigt med det. Jag förstår inte ens att jag inte har dragit än.. Nej men skrämmer inte det er? Att en annan människa ska släppas in så mycket i era liv så att den verkligen förstår er?
Fast jag vet inte det som skrämmer mig mest är nog ändå att bli lämnad, kvar ensam.. Att ha släppt in någon så pass för att den sedan ska sticka.. De drar alltid, så det är.. Att ha öppnat sig för en människa är läskigt nog, att den sedan ska veta allt när den har stuckit är ännu värre..
så personligt detta vart.. Nej men jag är som sagt kluven, skulle vara såå skönt att ha någon men ja..
usch känns som att jag kommer bli dömd nu xD menmen mina känslor/åsikter..
eh ja..
Sandviken imorgon det blir nice :)
fan vad långt det här vart, credz till den som pallade läsa..
någon håller ett snöre runt min hals
Det är svårt att tänka
syret börjar ta slut
Tanken på dig kväver mig
det luktar som du
Men det var länge sen du var nära
Länge sen våra blickar möttes
Vi har inte sagt ett ord
Men så många borde bli sagda
Vi är inte klara
Vi är ett trasigt kapitel
Det går att laga
om vi båda har viljan
Men viljan att bli hel saknas
Viljan hos båda oss
Vi borde prata, hjälpa varandra
Hålla våra löften
Jag tänker hålla mina
Hur tänker du?
Inte lika mycket som en dröm
Känns som att du har varit en del av verkligheten
Att du faktiskt har varit här
Men du stannar i mina drömmar
Där du hör hemma
du funkar inte i denna verklighet
Men i drömmen, har du en egen
Så vacker du var idag
Du såg lycklig ut, det strålade om dig
Men det gör så ont att jag inte längre få smeka din kind
Dra fingrarna genom ditt hår
Skulle vilja känna värmen från dig en sista gång
Skulle vilja vara din igen
Men det går inte
vi är vänner nu
Men du finns i alla fall kvar i mitt liv
Det gör ont att jag inte får älska dig
Men du har gjort ditt val
Men OM du någon gång skulle ändra dig
Så vet du vart jag finns..
tolkat hur ni vill till vem ni vill.
jag bryr mig inte..
jag vet, och jag är den enda som behöver veta..
Det känns som att jag dör
Dör lite mer för varje andetag
Jag kommer inte klara det här
Ångesten är så total
Så närvarande
Den river upp bröstet inifrån
Trasar sönder min själ
Det har kommit ikapp nu
allt jag har försökt glömma
Jag vet inte hur jag ska överleva alla dessa känslor
De är överväldigande
Jag vill inte känna någonting längre
Allt har blivit förstört..
typ gammal dikt
Vill känna dina andetag mot min nacke
Känna din kropp nära min
Vända mig om och kyssa dina läppar
Lägga mig i hörnet och smeka ditt bröst
Känna värmen från din hud
Känna närhet, känna din själ
Se in i dina blåa ögon, berätta att jag älskar dig
Ta din hand och fläta våra fingrar
Kyssa din kind och somna lycklig
even i have happy moments.
nej men jobbade på denna igår natt.
faktiskt nöjd.
det är så det ska vara, tror jag?..
hur som helst närheten innan man ska sova, finns det något bättre?
måste sluta skriva om sånt här, verkar ju helt jävla desperat..
Behöver någons närhet
Varje andetag gör ont
Jag behöver närhet
Det spelar ingen roll i från vem
Så länge den är nära
Jag är trasig nu
Jag behöver någon som låter mig vara det
Samtidigt som den är nära
Behöver någons armar runt mig
Jag skiter i vems
Men jag klarar inte ensamheten nå mer..
Är det bara jag som ser att himmlen faller ner?
Alla känslor känns närmre, starkare.
Tystnaden är total.
Bara ljudet av tangenterna som bryter den.
Längtar efter lycka och värme
Längtar tillbaka
Det var länge sedan
Men jag var lyckliga då
Riktig flyga på rosa moln lycklig
Men som sagt det var länge sedan nu
Allt har ändrats, inget är som förr
Inte jag, inte du
Vet inte om jag ska skratta eller gråta
Jag saknar det
Men måste tänka framåt
Får inte fastna här.
Inte i denna värld
Jag vill ha den närheten igen.
Men den kommer inte tillbaka
Jag sumpade min chans, men jag kan leva med det
För du är lycklig igen
Du har fått känna lyckan
Jag avundas dig.
Ångesten kommer i vågor nu, tajtare än förr
Den kan vara i minuter, dagar eller veckor
Men det gör inget
Det är så det är menat att vara.
Livet är inte underbart
Man är ensam
Spelar ingen roll, du är ensam
Ingen kan göra något utom du
Det är en sorglig tanke
Men vad gör man
när man inte längre klarar ensamheten?
Inte kan hitta lyckan på egen hand
vart vänder man sig
Finns ingen som kan hjälpa
Vi fungerar inte så
Men en del av mig hoppas
Hoppas att man kan leva livet lycklig
Lycklig tillsammans
Men en del av mig vet
att det inte händer..
Det är en längre bit att falla
Men jag faller
Lite i taget
Lite mer för var dag som går
Snart har jag träffat botten
Undrar vad som händer då?
Hur livet fortsätter
eller om jag blir fast
Fast på botten med mina tankar
Fast i en evighet
